Gästbloggare - Fröken Rödlök

Dem pengarna var väl bortkastade egentligen

Är det bra vänskap om man måste köpa den? Nej, det skulle jag

inte vilja påstå direkt. Varför skall man få en vän bara för att man har pengar?
Vem bestämmer att man skall köpas?
När jag gick i låg-mellan-högstadiet var jag mobbad och hade inga direkta vänner.
Alla sa dock att det kommer bli bättre när man börjar på gymnasiet.
Då kommer man med klasskamrater som har samma tankar som en själv,

som liknar en själv eftersom man valt samma linje.
Jag gick på det - såg fram emot ett nytt liv med vänner.
Jag fick vänner! Jag var glad!
Trodde jag. Jag lade ganska snabbt märke till att dessa vänner inte var äkta.
Men jag låtsades det, jag var ju en i gänget nu, då fick jag hålla masken.
En av den som kom mig närmast, som jag faktiskt trodde skulle finnas kvar

efter gymnasietiden, som jag kände kunde vara en sån där vän som alltid fanns kvar

i alla år även om man inte alltid umgicks, hon försökte köpa min vänskap!
Var hon osäker på sig själv?

Flera gånger kom hon med presenter till mig, ljus, böcker, choklad osv.
När jag tyckte maten i skolan var mindre god och hellre hade gått och köpt en hamburgare i stan så erbjöd hon sig nästan varje gång att bjuda.
I början blev jag ju såklart glad och tackade och tog emot men när allt

fortsatte vecka ut och vecka in började det kännas fel.
Jag frågade vad hon höll på med - att hon inte behövde ge mig massa saker

för att jag skulle stå vid hennes sida. Jag tyckte om henne och ville vara hennes

vän för att hon var hon, inte för att hon hade pengar!
Till slut tog jag inte ens emot det hon gav mig, berättade hur jag kände och det avtog som tur var. Men vi förblev vänner och jag tänkte att hon förstått vad jag var ute efter, en vänskap utan att vara baserat på vad hon hade i sin plånbok.
Tiden flöt på och vi tog studenten! Jag var jätteglad den dagen för att jag visste att jag skulle få slippa alla lärare och alla klasskamraterna som mer och mer visat sig falska. Jag minns vad dem skrev i min studentmössa och det äcklar mig!

Tjejkompisen var kvar, några andra också - ett tag. Nu typ 13 år senare har jag inte kontakt med någon. Jag försökte med flera, för att jag ville ge dem en chans till, tänkte att efter gymnasiet kanske det skulle bli bättre/kännas annorlunda men mina försök var förgäves.
Tjejkompisen fanns fortfarande kvar när de andra svek. Jag var glad över det.
Vi träffades ett par gånger efter studenten. Lika kul varje gång.
Jag ville ses mer - jag hörde av mig och försökte få till träffar. Men det rann ut i sanden. Smsen jag skrev blev besvarade ett halvår efter och det tröttnade jag på.
När jag av en slump stötte på henne i en affär pikade jag att hon var dålig på att höra av sig och hon svarade att hon höll med men skulle ändra på det, hon ville gärna få till något så vi kunde ses. Jag svarade att jag försökt så mycket nu att jag börjar tröttna, att det nu är hon som har bollen och att jag gärna ser att hon tar kontakt nu, det lovade hon att hon skulle göra. Det är snart 3 månader sen tror jag, och ingenting har jag hört. Inte ett ljud efter det.
Nu har jag beslutat att inte höra av mig heller, för jag har insett att hon inte vill vara min vän av någon anledning.
Varför var det då så viktigt att ge mig mat, presenter och uppmärksamhet i skolan? Varför var det så viktigt att köpa min vänskap när vänskapen inte finns nu?
Jag vet, man växer ifrån varandra, man får nya liv. Men det är så falskt.
Istället för att skina upp när man ser varandra och säga att vi måste ses snart och att man skall höra av sig, kanske man skall vara ärlig och rakryggad och säga att man kanske inte vill vara vän längre, att man kanske inte vill ses för att man inte gillar varandra eller att det finns nån annan anledning.

Jag tycker det är så viktigt med äkta vänskap att jag tycker man borde vara så ärlig man bara kan när det gäller saker och ting. Om man är bra vänner, varför kan man då inte anförtro sig åt varandra? Varför kan man inte vara ärlig mot varandra?

Vad är vänskap för dig? Vad definierar en bra vän?

Svara gärna på mina frågor, var vänliga mot varandra, sprid kärlek och glädje!
Tack Jennifer för min tid i rampljuset <3
Ha det toppen alla ni där ute!
Många kramar Fröken Rödlök - mitt liv i ett pärlat kinderägg

www.mizca.se nouw.com/frökenrödlök

  • Nära Helsingborg

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229