Valet att ta död på sitt barn

Anonym berättar:

"Jag vet inte hur ja ska starta detta inlägg utan att missa något samtidigt att inte låta de bli för långt. Har inte haft den enklaste graviditeten men alla kan inte ha en dans på rosor och de accepterade ja snabbt att jag var ett överkänsligt fruntimmer när de kom till att vara gravid. Dagarna gick och urinvägsinfektionen kom som en jävla käftsmäll, frunktansvärd smärta och när man måste gå upp 3-4 ggr om natten så är urinvägsinfektion de sista man vill ha. Behangling sattes in och de lugnande sig. Dock fortsatta ja känna smärtor i magen liknande krämpor vid mensvärk. Detta ansågs vara normalt för barnet växer o de kan ta hårt på livmodersväggarna och dagarna gick. Var inne på kub-test och fick se vårt älskade barn.. där var h*n sprallig o glad, lite lurig redan då h*n vägrade låta barnmorskan mäta utan att hoppa undan precis innan hon fick linjen rätt placerat. Hjärtat slog på bra och vi fick höra, v12 +3 fick vi beskedet... nu är allt som det ska, värsta perioden över och nu kan vi luta oss tillbaka och njuta av de lilla livet.

Fy fan vad fel ja hade.

Några dagar senare började ja blöda och känna konstig smärta i magen och runt över på ryggen, blödningen var inte stor så de avfärdades som att de var livmodersväggen som hade fått sig ”en reva” och att ja var inne i en växtperiod. Blödningarna ville inte sluta utan tilltog för att sluta helt o sen komma tillbaka i full styrka nästa toalettbesök och så fortsatte det tills den natten natten till onsdagen den 4 oktober. Gick på toaletten för andra gången den natten minns till o med klockslaget då ja av någon anledning alltid kollar på micron på väg till toaletten. Sätter mig ner o ser att min binda är totalt genomdränkt, skriker på min gubbe som tur är väldigt lättväkt o hojtar på honom att ja blöder som fan, han är lugnet själv o frågar om inte de berodde på att moderkakan flyttat på sig då detta hände bekanta till oss bara någon vecka innan, avfärdar med att han säkert har rätt.. ska byta och märker att de gått igenom trosor och pyjamas byxor o mitt ”kissande” slutar inte.. de visar sig att ja fått en rejäl jävla blödning och de bara rinner ut mig o tillsammans med blodet känner ja att något mer kommer ut.. tack vare mitt jobb brukar de oftast bli att ja har sanitetshandskar hemma och ja kör ner näven i toaletten och fiskar, upp kommer en stor klump av blod, lika stor som mitt barn är i denna veckan. Skriker på gubben igen som yrvaket kommer in o undrar vad de är ja håller i. Bestämmer oss för att åka in för ja vill inte vänta en minut till om de visar sig att de ja håller i är vårt barn som kommit ut intakt. Ja har aldrig varit med om att kompisar varit med om något liknande så erfarenheten är minimal.

På akuten visar det sig att de är normalt, de kan inte säga vart blödningen kommer ifrån eller varför men där låg mitt barn och frodades, hjärtat tickade på för fulla muggar och vi kunde andas ut. Fick medicin för att stoppa blödningen och blev hemskickade.

Dagarna gick och extra hjälp på jobbet sattes in så att ja inte behövde stressa utan allt fick ske i min takt och de kändes bra men smärtan försvann inte och ja började må allt sämre. Ja fick inte tillbaka glädjen och de kändes som mitt barn dog den natten, hade dialoger fram o tillbaka med barnmorskor och gynekolog ifall ja skulle in på koll eller inte, 1½ vecka senare fick ja nog o ringde pga av att ja var deprimerad och ville inte längre ha kvar barnet om detta var depression eller biverkningar från medicinen som fick mig att må som ja gjorde får ja aldrig svar på men ja ville komma in och bli undersökt igen och eventuellt prata med någon för abort var de inte snack om men en graviditet ska inte bestå av blod o smärta.

V.16 allt ska vara frid o fröjd, man ska vara inne i den säkra perioden och oftast blir graviditeten lättar. Men undersökningen gav mig en käftsmäll och frog undan marken från mina fötter. Mitt barn saknade fostervatten. Ytterligare en koll hos speciellisten nästa dag och vattnet var helt försvunnen.

Blödningen hade orsakat en ”bakterieväg” som tuggat hål på hinnan och orsakat läckage av fostervatten, antingen de eller hade slemproppen blivit skadad/försvunnit. Det var jättesvårt att säga varför men mitt barn håller sakta men säkert på att dö i min mage och de finns inget ja kan göra för att underlätta eller förhindra att det händer utan ja hade två val, avvakta en vecka och hoppas på det bästa eller ta beslutet att avbryta graviditeten. Eftersom läckan existerade och att de inte fanns möjlighet att se var eller varför är prognosen minimal att h*n ska överleva och specialisten sa själv att de har aldrig under hennes tid skett att ett barn överlevt utan vatten så tidigt i graviditeten.

Ja vet inte inte om hon sa vi kunde avvakta för att vara snäll och ge oss lite mer hopp men ja är som ja är och frågade henne rakt ut, vilka odds ger du oss och finns möjligheten och hon sa rakt av att det mer eller mindre inte kommer överleva så ja kunde avbryta eller se mitt döda barn vid nästa kontroll.

Vet inte om ja valde den enkla vägen ut eller om ja gör fel men mitt barn lider som den är nu och den kommer fortsätta lida tills h*n dör i min mage eller vi avbryter., ska läggas in på fredag och säga hejdå till mitt barn. Hur fortsätter man efter en sån sak, att göra abort av egen vilja är ja helt för då alla inte kan/vill ha barn av olika anledningar. Men att ta bort ett önskat barn pga av en komplikation känns inte rätt, vad fan är de som ödet har o säga oss om detta. De var inte meningen ja skulle bli gravid utan de skedde fick vi skit för de nu, är de ett straff för att vi inte var tillräckligt försiktiga eller var de ännu ett test som livet konstigt nog vill slänga i ansiktet på en titt som tätt under livets gång.

Jag väljer att ta död på mitt barn för att de inte ska dö... och ja hatar mig själv för det."


Har du en historia du vill berätta? Något som hänt dig som du vill uppmärksamma? Du väljer själv om du vill vrára anonym eller ej! 

Maila mig då på contact@missjennifer.se


Gillar

Kommentarer

Trollet
Trollet,
finner inga ord men hoppas att du får uppleva en ny och fin graviditet, med ett barn som avslut <3<3<3
lchftrollet.blogg.se
Netti Starby
Netti Starby,
Nej fy vad hemskt och då syftar jag på att du inte fick rätt hjälp från början. Sänder många styrkekramar till anonym! <3
starbys.se
jennifermarie
jennifermarie,
Usch ja så hemskt 😟 kram <3
nouw.com/jennifermarie
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229